Det här livet, det ju det man gör för att ha nånting att skriva på fejjan.
Om man ska nånstans eller om det händer nånting så börjar man formulera allting i statusrader.
Eller blogginlägg.
Man ser framför sig matchande bilder också.
Har alltid mobilen till hands och dokumenterar.
Det hade jag ju förut också, innan fejjan och blogg men ändå.
Man blir ju skadad.
Inatt var det fil och kalaspuffar igen.
Osömn och korsord.
Fint det när man ska iväg.
Vi ska på 40 års-smörgåstårteätning i Mora.
Nervprövning professional.
Det blir ingen dator med den här gången, vi blåser ju hem i morgon igen.
Så det blir hårda bud.
