Ja var man inte trött förut så kan man ju alltid fylla på med lite extra.
Idag skulle jag har varit till psykläkaren.
Det hade jag behövt.
Så jag gick upp fem i sex, bara det, och skjutsade Pluto till jobbet. Jag hann hem, ta en kopp kaffe och en macka då ringde han och väste att jag måste hämta honom. Han kunde knappt röra sig av magsmärtor.
De har lurat sen i fredags och jag var övertygad om att det var blindtarmen eller gallsten eller vafan som helst.
Jag tog ut hästarna och tio i åtta var vi på akuten.
Efter köpkaffe, fulätning av Plutos matlåda i bilen (jag åt biff med händerna), läsning av bok, gå på huset tre gånger och pinka 100 gånger, somnade mot väggen i det kallaste hårdaste rummet på hela akutmottagningen så fick vi kvart över ETT komma upp till röntgen.
Varje gång jag visade nunan utanför rummet så frågade nån hur det var med mamma. Hon har jobbat där i många år.
Klockan två åkte vi hem och de hade inte hittat nånting. Oh man.
Hem som en räka och byta till stallkläder, fixa stallet, tillbaka och somna på soffan, upp igen, ut och ta in hästarna och så nu - vid datorn.
Jävulen blåser eld genom ens märg men man står pall som en fura och runt en rasar alla och envar som käglor. JAG ska till läkaren men det slutar med att jag sitter med Pluto i sex timmar.
Ja vad ska man säga. Jag får vara sjuk i ett annat liv, det här är tydligen till för att hålla de mina under armarna. Och några till.
Nej jag är inte bitter, jag är trött.
Och det spelar ingen roll hur mycket jag än äter så blir jag aldrig mätt.
