Å vad jobbigt.
Fy... uff.
Nu har jag haft tur med mycket. Mediciner och så den här psykologen bland annat. Hon är bra som fan.
Det blir ju därefter, det vill säga jobbigt.
Det känns som om någon har vänt mig upp och ned och moppat golvet med min skalle. Med dåligt resultat.
I väntrum är det som bekant alltid lite spänt. Obekvämt både inom- och utombords som det heter. Stolarna är förjävliga, folk stirrar och prasslar, sväljer, flåsar och låter. BAH! Åt fanders med pöbeln.
Jag är ju sådär att jag håller käft och vill vara ifred men om nån frågar nåt så är jag den första att gå loss som den värsta gruppledaren.
Jaha, det var jag och en liten räka till tjej. Båda vi var från Dalarna kom det fram när jag senare hörde henne prata. Hon stirrade stint i sin mobil och jag satte mig så långt ifrån som det om möjligt gick och knäppte dessutom på radion för att undvika pinsam tystnad.
In kommer en man och en kvinna. De pratar med varandra. Hon pratar utpräglad stockholmska, han försöker sig på nån variant av dalmål men mig lurar han inte. Han är också från Stockholm.
De irrar obekymrat runt bland stolarna som står en millimeter ifrån varandra och han sätter sig naturligtvis bredvid mig och hon sätter sig MITT EMOT mig.
Trapped!
Dessutom utbrister han att; "När man sitter så här i väntrum så tittar alla i sina mobiler, ha ha!" och håller upp sin AJFÅWN vitt och brett.
Ja jag håller ju visserligen i min men den är avstängd och jag håller den i handen för jag vill inte ha den bredvid kontokort som jag har i plånkjäveln i en liten påse. Påsen innehåller dessutom en liten toapappersbunt indränkt i lavendel.
Ja vad gör jag? Jo jag pladdrar loss att jag minsann inte har min på utan bara håller i den och den där lilla tjejen piper nåt ohörbart, generat, "jaa".
Sen bullrar gubben på om mandelbröd eftersom alla ska förstå att han är ute och surfar där i väntrummet och damen med stockholmskan hänger på medan hon samtidigt pratar för sig själv att hon slarvat bort nåt i väskan.
Här ser man dialektgränser, här ser man verkligen skillnaden mellan stockholm - dalarna. Jo faktiskt, för här i Dalom pratar man inte i onödan i väntrum och gör man det så blir det DÖDSTYST efter sista ordet för jävulen om man fortsätter konversationen.
Då kan man ju vara galen.
