Idag har vi fikat tårta och kaffe hos Mimmis gube som behagar fylla jämt i veckan.
Han fick en ryggsäck av oss, en kraftig sak som ska rymma både det ena och det andra vid arbetsgång.
Och inte kunde jag äta nån tårta för magen och inget kaffe kunde jag dricka heller så det blev jävla te.
Grönt te med grapefrukt i och för sig som var förbannat gott.
Jag mår lite kyvis av di häringa cortisonjävlarna.
Ja jag är precis så glad och pigg som jag ser ut.
Uff. Jag slog en flukt på vägen hem och plötsligt var jag åtta år.
Beklämd.
Det kan inte hjälpas men hur illa det än är så ser man människan bakom.
Kan ana den smärta som en gång utlöst önskan av att försvinna mentalt.
Man kan ana den sorg som skapat en sådan stark ångest att allt går ner i självmedicineringens beslut.
Beklämmande.
This to you I dedicate
while I sit here and suffocate
and you in pain self-medicate
and I dont exaggerate
when I say the hour is late
much to late
for all our's fate
