Hjärnan.
Snowy står längst till höger.
Igår gjorde jag pappas kväll och förmodligen dagarna här framöver. Jag gick dit med en skiva med låtar han letat efter i 20 - 25 år. Kanske mer. Jag satt där i hundra år medan han spelade dem en efter en, spelade med på sin gitarr och rös som en gris för att han längtat efter att höra de här låtarna.
Musiken har alltid varit central i våran familj och alla minnen som är värda att minnas är kopplade till musik. Där går alla andra bort liksom, alla utomstående, där är familjen som en härdad klump av minnen, känslor och musik. Där är vi lika och där är vi enade.
Vilket osökt får mig till dagens musikutmaning eftersom jag inte orkar gå in på den gråt och tandagnisslan som jag fick mig till livs efter psykologsamtalet. Det får jag avhandla sen då det är den andra sidan av livets kantstötta mynt.
Jag ger fan i det där med vaggvisan för det har jag ingen som jag känner nåt speciellt för.
Däremot är det dag 6 ändå, en låt jag inte kan låta bli att sjunga med i.
Den här låten lärde jag mig texten på när jag var i början av tonåren. 12 - 13 år kanske. Vassäran hjälpte mig och pappa till viss del. Sen kunde jag den och tyckte den var så gripande.
Ja den kan tyckas banal ibland men om man tänker sig in i DEN tiden och om man har ro att känna feelingen i låten så ÄR den gripande.
Ni får kolla länken separat, jag får inte in den här.
30 dagar av musik
Dag 1: Låt som får dig peppad.
Dag 2: Låt som din mamma lyssnade på när du var liten.
Dag 3: En låt du förknippar med att dansa tryckare.
Dag 4: En sång du sjunger i duschen.
Dag 5: Vaggsång du minns.
Dag 6: Låt du inte kan låta bli att sjunga med i
