Det går inte att sova, det är då ett som är säkert.
Jag har vaknat varje timme i natt, om inte oftare.
Veckan from Hell har börjat.
Jag känner mig ensam och skraj.
Man vet inte vad som väntar, rättelse; JAG vet inte vad som väntar.
Igår satt den där Kristersson i Agenda och snackade jöns om sjukförsäkringen.
Han tyckte INTE att det hade varit många missbedömningar och fel med den nya sjukförsäkringsreformen.
Han vet inte hur det är i verkligheten.
Jag fattar inte varför man ska fördärva folks ekonomi bara för att de är sjuka och/eller utförsäkrade.
Hur ska man kunna blir frisk då om man förtärs av oro?
Det blir att ta timme för timme idag.
Försöka klara sig och försöka stå ut.
Uff.
