Början...
Spikbläck
Pluto
Vägg
Mamma tokar ur
Jo det höll på att tippa ordentligt över kanten idag. Vi hade gjort det första med väggen i stallet, grävt undan spån och satt upp de första två skivorna....
Det tog sin rundliga tid och när vi skulle gå tillbaka för att äta en jävla hamburgare så blev det bara värre och värre i nerverna, Magen började göra uppror och så kom illamåendet. Då var det bara att ta medikament och prata med Pluto vid köksbordet och vänta. Antingen går det bättre eller också går det åt helvete. Det blev bättre.
Fy vad otäckt det är, när man känner ångesten komma vällande som en våg av overklighetskänsla och en massa andra mystiska symptom.
Det blir nog så här när pappa plötsligt liksom är på banan igen, man ska ställa om sig, man ska inte reagera för att det jobbiga har ju varit... men då var det så fullt upp så vem har tid att reagera då?
Nej man kommer bara närmare taket av den högsta nivåer av stress - det vill säga ångest - och när det lugnar ner sig lite så känslorna får plats: PANG så kommer den jäveln med all sin kraft. Eller med lite, som idag.
Usch.
