En diagnoslös, depressiv, ångestfylld, humoristisk och skämtsam hästtjejs tankar och analyser om tamfan allt
Leta i den här bloggen
fredag 16 mars 2012
Spanaren
Det är en påtaglig trend i samhället som märks mer och mer.
De flesta märker av den, det är liksom ingenting som man går hemma själv och inbillar sig.
Trenden påtalas där man minst anar det, och där man mest anar det. Överallt stöter man på det här och det blir snabbt samtalsämnet i väntrum, på affären, med grannar, med folk man inte sett på 100 år, bekantskaper på nätet...
Trenden är att det här landet försämras på alla fronter. Allt är så bakvänt och dumt att man inte tror att det är SANT att sådana här saker kan ske i dagens jävla så kallade välfärdsland, så kallade jämställda rättvisa land, i dagens Sverige som det går så bra för. "Det går bra för Sverige" ni vet.
Ja var går det bra nånstans? Inte fan går det bra för vanligt folk. Man klarar sig inte idag. Inte ens två heltidsarbetande föräldrar klarar sig skapligt med mat, el och bensin. Det är liksom bara så att det går runt.
Hamnar man lite utanför det där, man kanske är arbetslös, sjukskriven, utförsäkrad, ensamstående, missbrukare, psykiskt sjuk, anhörig till dylika eller lite av varje... ja då är man FUCKED på ren svengelska.
Då klarar man sig icke. Man blir hänvisad till akuten om man har lite hosta eller ont i ryggen för vårdcentralerna har inga resurser, man blir hänvisad till soc om man har varit föräldraledig och vill börja jobba, man blir hänvisad till soc även om man är utförsäkrad, arbetslös eller annat som inte har på soc att göra. Man blir hänvisad än hit och än dit för ingen vill ta i nånting. "Nej vi kan inte göra nå't".
I USA kan man ringa polisen för att det spökar hemma eller nån har tagit ens katt och DE KOMMER UT och de GÖR nåt åt saken.
Ringer du polisen här och säger att du bevittnar en misshandel av barn så ringer de tillbaka (otroligt nog) och säger att de inte har några bilar.
Folk får går till soc som aldrig i helvetet hade ens drömt om att gå dit, och gissa... de får jävla avslag.
Det har blivit en tjuvarnas marknad i samhället där folk armbågar sig fram och tar det de kan. Folk beter sig åt helvete för att det finns ingen kontroll och insyn. Det här genomsyrar högt och lågt, allt från höga instanser till döskallar på landet som kör oförsäkrade idiotfordon med hög decibel.
Man får intrycket av att folk skiter i allting. Man visar ingen hänsyn och man bryr sig inte. Läkare skäller på sina patienter, handläggare skäller på folk som ringer och undrar, kundtjänst är snäsiga, polisen bryr sig inte, soc gör ingenting... det är sämre i Sverige idag än i det gamla Ryssland.
Vad är detta? Är det ett tecken på klass-skillnad, lågkonjunktur och en allmänt ökande anda som tar över allt? "Sköt dig själv och skit i andra .- mentaliteten" som någon klokt sa.
Jag tycker att det känns otäckt. Man blir otrygg. Man känner bara sig handfallen och maktlös när man bevittnar dumhet efter dumhet som är så uppenbart galet att folk bara står och gapar men ändå får det ske.
Jag säger det igen, vi håller folk under armarna som gott och väl både kan gå och springa själv, och de som redan ligger - de trampar man på.
Får VEM eller VILKA ska det här samhället vara till? Var finns plats för vanliga dödliga döskallar?
Vilka är värda att satsas på och vilka är det inte?
Budskapet från de högsta hönshjärnorna är då tydligt så det förslår.
Otäckt tydligt.