Ja herregud.
Ibland är det bra att vara uppvriden för idag har jag slagit rekord.
Jag fick ut en veterinär på en hundradel på förmiddagen som konstaterade tidigt stadie av (antagligen) fång på gamla Markis, 18 år.
För kraftigt foder, han får bara ensilage liksom de andra, men i kombination med övervikt och att han belastar dumt så har det utvecklats först på honom.
Han får stå i sin utebox nu i 14 dagar först och främst och så antiinflammatorisk och smärtlindrande medicin. Det är grus och sand under spånet så underlaget är optimalt.
Dessutom kan han titta på de andra fast han står på box.
Helvete säger jag, vi har varit förskonade från fång, peppar peppar, men det kan ju inte gå hur länge som helst.
Och för den som inte vet så är fång en sjukdom som först och främst drabbar hovarna eftersom de innehåller så mycket blodkärl. Det beror oftast på en tarmstörning på grund av snabba foderbyten, proteinkraftigt foder och liknande.
Jaha, sen var det bara att rusa och byta om och äta på en minut, slita med sig en yoghurt och åka åtta mil till psykologen.
Men om det mötet får jag nog berätta sen för nu sprängs huve't, hästarna ska in och jag ska eventuellt hinna duscha och sen är det medicinjour a la eftervård här.
Med okänt resultat.
