Karamell
Man får skylla sig själv när man aldrig åker iväg och pratar med folk.
För när man för en gångs skull gör det så tror alla att det har hänt nåt och sätter in resurserna. Det är ju i och för sig bra att veta att det finns resurser om jag skulle falla ur.
Jag har länge velat åka till Södra Dalarnas Kattpensionat som ligger två kilometer från mig. Idag fick jag anledning och efter lång tvekan så gjorde jag det tamfan.
Ja bara för att jag var där och pratade med ägarinnan om allt möjligt eftersom vi känner varandra, älskar djur och har mycket gemensamt så drog tiden iväg och jag upptäckte hur roligt och givande det kan vara att prata med folk. Riktigt folk.
Det slutade med att storasyster Mimmi och pappa älgade till stallet och tog in hästarna och de hade försökt nå mig medan jag pratade om allt möjligt. på kattpensionatet. För övrigt, utan att överdriva, säkert Sveriges bästa. Herregud vad fint missarna hade det. Så genomtänkt och så bra.
Och så den här förstås:
