Jag önskar det gick att bara vara så kass i sin psyksjukdom att man kunde gå och lägga sig med pastill och ättiksflaska som Musse Pigg fick göra när han var sjuk.
Jag önskar att man kunde få in i hjärnan att man faktiskt har rätt att inte orka, även om när man var friskare och mådde bättre skaffade på sig både djur, barn, grejer, åtaganden och pyssel.
Jag önskar att jag och folk i allmänhet insåg vidden av att känna sig nervös, ångestfylld, panikslagen, deprimerad, nedstämd och allt möjligt och att det är lika handikappande som om man hade ena benet i en påse och skumplast lindat kring huve't.
Om det fanns en ramp för psykiska handikapp på affären som innnebar att man fick gå in bakvägen obemärkt för alla och envar, plocka åt sig det man skulle ha och lägga det i en grej som teleporterade allt hem till ens kylskåp och att man sen betalade tryggt bakom sin datorskärm med en faktura som inte kom i balroglådan utan per e-post, så skulle jag utnyttja den till fullo.
"Du har ett starkt undvikande beteende".
Ja tacka fan det.
