Näbb-film och otid

Det här är otid. 


Det vill säga för en timme sen, då ar det ännu värre otid. Jag hatar att gå upp tidigt, det finns ingenting som är så ångestfyllt som det. Usch...


Klockan nio ska jag vara i sta'n på möte. Vem i jävulen bestämmer sådana tider? BAH!


Här är i alla fall filmen från longeringen igår. Sist jag longerade Näbben var väl i höstas så nu var de lite nytt igen. Det hade varit optimalt om jag hade haft ett staket bakom henne också men man kan inte få allt så Långben. 


Näbben och jag


Beskåda mamma och pappa som står där vid utgången. Titta inte så mycket på den fördankade hösilageplasten som blåst runt överallt. 


AAAAHHHH vad jag är nervös. 

Hästinordning

Loostigaste

Det var ett inslag på våra regionala nyheter, det vill säga GävleDala, om en gubbe som på ålderns höst tagit upp travtränandet och hästeriet igen. 


Han förkunnade att hästarna var en livsstil, att deras behov alltid kom först och att man anpassade och inordnade sin vardag efter dem. Han sa att det var lugnande och ett rofyllt liv även om det var slitsamt ibland (jämt). 

Pluto och Näbben

Ja jag SÄGER ju det. Jag tror att hästarna är så viktiga för mig för de tillför en ordning, en rutin och en kontinuitet i min nerv-vardag som jag behöver. Jag måste ha saker att hänga upp mig på så att säga. Jag blir ångestfylld när jag hänger löst och inte måste nånting, inte har hästarna att tänka på. 


När jag skött om dem så har jag skött om mig själv. Sen att det är kroppsligt tungt, ja visst, men för min hjärna är det också bra. Att bli trött. 

Jag och Loostigaste

Försäkringskassan har ju dömt att jag ska betala tillbaka 139 tusen för att jag uppvisa arbetsförmåga när jag skött hästarna. Det här var 2009 - 2010. Men om jag inte haft dem så har jag förmodligen tynat bort. 


När jag vägde 52 kilo i september -07 så hade jag en tvådagars dressyrkurs en månad senare att se fram emot. Jag skulle inte kunna deltaga om jag inte åt för om jag inte åt så orkade jag inte göra det jag ville göra. 


Så jag åt och när ångesten kom så tänkte jag: "jag måste orka göra det jag vill göra". 

Såstaholm oktober -07. Jag är bakom hästen

Nä då ska man bli anmäld och dömd av FK. Inte för att jag bryr mig om det nu men det är jävligt surt att ha en skuld på 139 papp för nånting man blivit ordinerad att göra. 


Skitsamhälle. 

Mockning medelst katt

Ja jag kan inte påstå att det var lätt. Hon var på grepen, på mina fötter, under kärran, framför kärran så till slut fick hon åka i den, Karamell, tunn och eländig trots avmaskningar, sidofödning med specialmat och pyssel. Det blir nog att vi får ta bort henne. Uff. 

Markis såg ut som han ville gå ut idag. Jag har öppnat dörren alla dagar men han har stått kvar i boxen, idag visade han tydligt att han ville gå ut. Han har ju varit ute några gånger sen förra veckan då det var slutet på tvåveckors-boxvilan, men då har han stått i ett begränsat utrymme. 

Idag släppte jag ut honom till de andra. 

Han var glad som en gris och travade, rullade sig, bockade och levde sta. Såg inte ut att ha ont alls. Mycket glädjande att se. Jag stod som ett får och dumglodde på hästarna när de lekte och önskade att jag kunnat filma dem.

Ja ni ser rätt - lera.

Näbben funderar på fan. Och lera.

Loostigaste och Fleka lu - skiter i det mesta så dräktiga de är.  I sin egen lilla värld. 

Fleka lu är rolig. Hon gick ju med Markis i "sjukhagen" häromdagen men när jag kom dit några timmar senare hade hon beslutat sig för att helt sonika gå till de andra. Hur hon kommit ut vet jag inte men det är inte första gången. Vill hon ut så hoppar hon ut. Oavsett höjd på staket eller dörr.

Just snyggt sa Musse Pigg, det har regnat hela da'n så jag tog in hästarna halv fyra. Nu är klockan är tydligen snart halv sju och nu lyser solen. 

Retsamt. 

Rum

Ja där fick man för att man köade på apoteket och reste sig för en gubbe till och med. 
Veterinärerna hade inte ringt in receptet på avmaskningen. SUCK... nu får jag ringa i morgon igen och se vad som har gått fel. 


Som pricken över K så är Fleka lu halt på nåt av frambenen. Först såg det ut att vara höger men sen vänster så nu står hon och Markis i uteboxarna. Det kan hända jag får ta ut en veterinär för henne också i morgon. Djur...


Jaha och om man inte ska skriva om nerver eller gubbar så kan man ju skriva om mat. 
Fransyska för 69.90 kilot hade de på Ica. Jag köpte en jävel på strax under kilot och ändå glömde jag buljongtärningar. 

Jag har brynt den på alla sidor och sen vällde jag i löken så den också fick snabbhettas i smöret. 

Sen i med det här, rotfrukter och Carnegie och buljongtärningar som jag inte hade. 

Och vatten, men det hade jag. 

Att skapa rum ja. Det gör jag. När jag inte kan sova så sätter jag mig vid köksbordet och bygger en mur av tidningar, värmeljus, kalaspuff-paketet och filen. 

När jag sitter vid datorn har jag musik, levande ljus, nåt att nagga på eller dricka, typ citron-te eller kaffe, och lagom belysning. 

Ser ni rummet?

När jag ska sova så har jag lavendel, öronproppar, sköna kuddar, nytvättade lakan och tidernas sängklädesmoln runt min skalle som skydd för omvärlden. 

Även som skydd mot Pluto har jag upptäckt. 

Vid min svans. Nej men vid min säng. 

Vänta bara. Snart kommer dagens musikutmaning. 

Har man inte arbete...

...så skaffar man sig sa hon som spillde torskspad på tröja, byxor, strumpor och köksmattan. Vet ni hur surnad fiskspad luktar? Det luktar som surnad fiskspad. Ej att rekommendera nånstans. 

Markis har blivit verkad idag och jag har battlat i honom medicin med nypon-proviva. Ja herregud säger jag, jag känner mig som dragen genom en mangel. 

Han har det inte alltför illa, sjuklingen.

Det är ju fint när man runt 10.30 börjar skaka och må illa av nervositet och undrar hur i helvete man ska klara av sig själv och världen för resten av sina dagar. För att inte tala om de närmaste timmarna. Jag gick ifrån allt jag skulle ha med mig till stallet och fick gå tillbaka igen. Dum går först. 


De kom med sina hoppfulla rop
de kom, de kom allihop
som ett brev från en saknad vän,
ett gyllene bud från längesen.
Någonting inuti mig dog
när jag i höstas såg en plog
av svanar sorgset sjungande
med vemodiga vingar gungande.
Men de kom åter idag
med kraftiga vingar's slag,
de kom med sina hoppfulla rop,
de kom, de kom allihop.

Mellan trädtopparna, i det vita, svagt...

Fång och psykologsamtal

Ja herregud. 
Ibland är det bra att vara uppvriden för idag har jag slagit rekord. 
Jag fick ut en veterinär på en hundradel på förmiddagen som konstaterade tidigt stadie av (antagligen) fång på gamla Markis, 18 år. 
För kraftigt foder, han får bara ensilage liksom de andra, men i kombination med övervikt och att han belastar dumt så har det utvecklats först på honom. 

Han får stå i sin utebox nu i 14 dagar först och främst och så antiinflammatorisk och smärtlindrande medicin. Det är grus och sand under spånet så underlaget är optimalt. 
Dessutom kan han titta på de andra fast han står på box. 


Helvete säger jag, vi har varit förskonade från fång, peppar peppar, men det kan ju inte gå hur länge som helst. 


Och för den som inte vet så är fång en sjukdom som först och främst drabbar hovarna eftersom de innehåller så mycket blodkärl. Det beror oftast på en tarmstörning på grund av snabba foderbyten, proteinkraftigt foder och liknande. 

Jaha, sen var det bara att rusa och byta om och äta på en minut, slita med sig en yoghurt och åka åtta mil till psykologen. 


Men om det mötet får jag nog berätta sen för nu sprängs huve't, hästarna ska in och jag ska eventuellt hinna duscha och sen är det medicinjour a la eftervård här. 


Med okänt resultat.