Äntligen

Nu har jag väntat länge på den här. Leif GW:s självbiografi. Räddningen för mig har alltid varit böcker och läsning. Ända sedan jag var väldigt liten. 


Nu är det inte något suveränt unikt att lära sig läsa tidigt men för mig var det allt tur. Då hade jag alltid andra världar att fly in i. 

                                            Pluto tyckte tydligen att jag såg lustig ut. Äh!


Idag är det väl bara att ta tag i allt stuff igen med hästar och stall. Igår var det så upplyftande att ha varit iväg så jag nästan kände glädje. Men att det inte fick gå utan skräck. Jag trodde på allvar att vi skulle få lov att vända. Så uselt mådde jag på vägen dit och en bit in i vistelsen. 


Jag blir så förbannad på mina nerver. Det hjälper inte men BAH vad arg jag blir när det ska uslas så fort man ska göra nåt roligt. 


Jag vill ha semester.