Hemma på en hundradel

Mot förmodan sålde jag utombordar'n. Nä men janssonjävlarna är klara och skäms i skafferiet. 

Tavlorna hängde jag upp på 45 minuter. Jag klarar inte av sånt där egentligen. För mycket folk, för stimmigt, för okänt. 
I morgon blir det bara jag och några till. Hon som äger alltihop tillika min granne. Det känns tryggt vilket hon förstod och satte mig på sin dag. 

Det kommer ändå att bli hårt att vara där så pass lång tid. Vi får se. Jag tar en stund i taget. 


I morgon är det fullmåne, eller om det är i natt. Och det är påsk. Aaaahhhh, jag känner de hedniska vibbarna genomsyra mig. 
Jävulen, häxor.. ja det är rätt mysigt. Alla undantagstillstånd välkomnas. 

See ya'll in Blåkulla

En dag i tunnelbanan

Ja var man inte trött förut så kan man ju alltid fylla på med lite extra. 
Idag skulle jag har varit till psykläkaren. 
Det hade jag behövt. 
Så jag gick upp fem i sex, bara det, och skjutsade Pluto till jobbet. Jag hann hem, ta en kopp kaffe och en macka då ringde han och väste att jag måste hämta honom. Han kunde knappt röra sig av magsmärtor. 
De har lurat sen i fredags och jag var övertygad om att det var blindtarmen eller gallsten eller vafan som helst. 
Jag tog ut hästarna och tio i åtta var vi på akuten. 

Efter köpkaffe, fulätning av Plutos matlåda i bilen (jag åt biff med händerna), läsning av bok, gå på huset tre gånger och pinka 100 gånger, somnade mot väggen i det kallaste hårdaste rummet på hela akutmottagningen så fick vi kvart över ETT komma upp till röntgen. 


Varje gång jag visade nunan utanför rummet så frågade nån hur det var med mamma. Hon har jobbat där i många år. 
Klockan två åkte vi hem och de hade inte hittat nånting. Oh man. 


Hem som en räka och byta till stallkläder, fixa stallet, tillbaka och somna på soffan, upp igen, ut och ta in hästarna och så nu - vid datorn. 

Jävulen blåser eld genom ens märg men man står pall som en fura och runt en rasar alla och envar som käglor.  JAG ska till läkaren men det slutar med att jag sitter med Pluto i sex timmar. 
Ja vad ska man säga. Jag får vara sjuk i ett annat liv, det här är tydligen till för att hålla de mina under armarna. Och några till. 
Nej jag är inte bitter, jag är trött. 
Och det spelar ingen roll hur mycket jag än äter så blir jag aldrig mätt. 

Avmaskat och klart

Näbben, Rangoon och Loostigaste

Klart och klart, det blir det väl aldrig men en bit på väg i alla fall. Jag har farit runt som en bomb på apotek, affär, gödselstack och stall. Ryktat och lindat ben. Jag vet knappt var jag har huvet nånstans. Nu fick vi då avmaskningen i alla fall, Mimmi och jag tryckte i dem allihop nu ikväll. 

Ivermektin

Stödbandage, halt på vänster ben, lite bättre idag. 

Fleka lu, hon fick sig en genomryktning även. 

Jag var så vansinnigt orolig idag så jag tog häst efter häst och ryktade dem. Det mest lugnande som finns. Pappa frågade varför jag tog alla på en gång och när jag svarade att jag var nervös så behövdes inga ytterligare förklaringar. 

Markis ryktad också. I morgon har han boxvilat i två veckor. 

Jaha, vad ska ske i morgon då? Kanske Jävulen kommer i sitt självlysande rymdskepp som vanligt. Jag ska till psykologen, så mycket vet jag, med ett bensinpris på 16 spänn litern och en bil som knappt håller ihop. 

Det är då fan. 

Jag har i alla fall gjort tidernas köttfärsröra och ris. Stjälkselleri, lök, gul paprika, vitkål, färsk ingefära, soya, vitlök och majs. Jävlarrr vad gott.