"Vij" eller "Soldaten och häxan"

Nikolaj Gogol (1809-1852) var kosackättling från Ukraina. "Vij" är ett väsen i rysk folktro och sägs vara alla jordandars och spökens överherre. 

I Gogols berättelse så är tre unga studerande från Kiev ute på äventyr i den ukrainska landsbygden. En av dem, Khoma, avger ett förhastat löfte att böner för en ung kvinna som står lik i kyrkan. Kan hon möjligen vara identisk med den häxa som Khoma hetsat ihjäl tidigare?     Khoma vägrade först för han var livrädd att vara ensam med häxan, även om hon var död. Men efter påtryckningar och mutor med stora mängder vodka och guldmynt så gick han med på att läsa för henne.

   Det blev kväll och tre kosacker följde Khoma till kyrkan, önskade honom lycka till med sitt åtagande och låste sedan in honom. Studenten gick runt och tände alla ljus han kunde hitta. Sedan drogs han av sin nyfikenhet till kistan och såg ned på liket. Ansiktet på den unga kvinnan såg inte det minsta dött ut. Han rös. Han fick för sig att hon sneglade på honom under ögonlocken. Studenten hastade bort och satte sig några bänkar bort från kistan och läste. Hans röst lät fadd och han försökte höja den och hålla den stadig när han mässade bönerna ur bibeln. Han kunde inte låta bli att kasta ett öga på häxan där hon låg blek i den svarta kistan mitt i kyrkan. Några stearinljus fladdrade till ibland och varje gång kastades stora skuggor upp mot väggarna och taket högt däruppe. Medan han läste och vände blad sneglade han oupphörligt mot kistan och en ofrivillig tanke tycktes viska i hans öra: "Titta titta. Hon tänker sätta sig upp. Titta nu reser hon sig, nu ser hon på dig från kistan!"Men det var dödstyst i kyrkan och kistan stod orörd. De tända ljusen spred en orubblig ljuskrets. En kyrka som är upplyst mitt i natten, med en död i och inte en levande själ i närheten, är fylld av fasor. 

Studenten började sjunga psalmer för att jaga undan den skräck som låg på lur i hans bröst, men han kunde inte låta bli att mot sin vilja snegla bort mot kistan. "Tänk om hon sätter sig upp?" 

Om det bara funnits något annat ljud, någon annan levande varelse, men inte ens en syrsa kunde höras. Det var bara de fräsande vaxljusen som hördes och det mjuka ljudet när vax droppar mot golv. "Tänk om hon sätter sig upp?Hon lyfte på huvudet...

Häxan irrar väsande runt i kyrkan och letar blint efter Khoma. Hon slänger med armarna framför sig som om hon försöker fånga någon och i ilskan blir hon blygrå hela hon. "Som en som varit död i flera dagar". 

*

Den här berättelsen finns i en annan variant också; "Soldaten och häxan" som var med i antologin "Spöktimmen". Boken man stal på skolbiblioteket. Eller som man lånade menar jag. 

I "Soldaten och häxan" kommer en soldat hem till Kiev på permission efter att ha tjänat tsaren i 15 år. Han möter köpmannens dotter på vägen och skojar med henne. "Vacker är du min flicka men tyglad har du nog inte blivit än!" Då skrattar flickan och säger; Var inte för säker på det, för det blir kanske istället jag som tyglar dig!"

   När soldaten kommer hem till sina släktingar och berättar om detta blir hans farfar rädd. Han berättar att flickan är en häxa och att soldaten måste följa hans råd annars kommer han att vara död i morgon. Han får rådet att, när häxan kommer för att ta honom, så ska han först hinna säga; Ptroooo min märr!" innan hon säger något. Sedan ska han betsla henne och svinga sig upp på henne när hon förvandlas till en ilsken märr.    Soldaten gör det här och rider på den galna häx-hästen över stock och sten medan han slår henne i skallen med en påk tills hon faller död ner. 

   Därefter följer tre nätters predikningar över häxan som står lik i köpmannens hus. Varje natt far häxan upp och letar efter honom och han måste hitta nya ställen att gömma sig ända tills Den Onde själv kommer och lätt pekar ut hans gömställe: uppe på ugnsstocken med en stekpanna för ansiktet... 

Ja det är sånt här en annan har läst sedan barnsben så det kanske inte är så konstigt att man är som man är.