På sjukhussängen efter att inte ha fått äta på ett helt dygn.
Jämföra sorg
Jämföra ångest
Jämföra rädsla
Det kan man inte göra.
Man kanske bara ska hålla käften för att man inte ligger döende på ett sjukhus eller vandrar runt i vardagen med en dödsdom över sig.
Men att vandra runt i vardagen med en psykisk sjukdom är också ett helvete.
Att inte kunna njuta av det liv man fått och orka deltaga i det är värre än döden.
Därför att man längtar döden och är samtidigt livrädd för den.
Man är också rädd om de sina.
Känner skuld.
Man kan inte jämföra så.
Klart att man kan få perspektiv och vara gladare för sitt liv man ändå har om man kommer så nära döden att man känner dess doft.
Men man kan inte döma ut andras livsångest som gnäll eller ömkan.
Ingen vet vad som smärtar i just mig.
Eller dig.
Och ingen vet exakt hur ont det gör.
