Leta i den här bloggen

söndag 28 oktober 2012

Aldrig mer

Först ägnas hela sommarhalvåret till att dränka in jorden värre än en tvättsvamp i en hink. Sen: BOAHH så blir det en massa minusgrader så allt sprängs åt helsike. 

Uträkning. 

Nästan tio grader kallt i natt. Bra det, lugnt det, kung, vi hörs hej! Och i morgon kommer Armageddon över oss med snöblask. 
Jag vet en som sitter och stryker sig över skägget, tittar roat ner på oss med den andra handen på väderspaken och säger tyst för sig själv: "Nu ska vi se vad de säger om det HÄR!"

Och som om inte det vore nog så ska man uslas med klockan. Jag tycker inte om omställningar. "Vill ni vara så vänlig att högaktningsfullt ge jävulen i klockan?" "Ja men ogärna." 

Låten er icke luras av mitt dravel. Klart det kryper under söndagsskinnet idag. Det bästa botet mot den här förlamande läskighetskänslan är att bara beta av grej efter grej som ligger över en. Nu kräver det en hel del energi och mental styrka som vid den här tiden på dygnet inte infinner sig alls. 

Göra mat till exempel. Eftersom jag mår illa om morgonen så klarar jag knappast att göra mat nu. Men eftersom jag har en stek i kylen som kräver sin tid så MÅSTE jag. Jag måste även skriva ett antal labrapporter. Och se till att det kommer hit hö. Och byta däck. Och hämta tvätt. Köra in ved. Och nå mer skit. 

Det stramar över bröstet och klämmer i halsen. Är det skräck, hjärtat eller broskinflammation? Är det förkylning eller jävulen? Är det allt på samma gång? Eller...? Är det bara jag?



"Deep into that darkness peering, long I stood there, wondering, fearing, doubting, dreaming dreams no mortal ever dared to dream before.''