Den här fem milimeters grejen i skallen som syntes på röntgen på motsatt sida mot där jag fick smällen är troligen en krossskada inifrån när hjärnan slog i.
Det syns inte direkt utan efter nån dag.
Han underströk, kirurgläkaren som mamma pratat med att jag skulle absolut vila. Det kan ta flera veckor att känna sig normal (!). Jag berättade att jag känner mig stundvis trög i skallen, får tänka efter när jag pratar och orkar inte höra massa ord osv och det hörde till.
Ja nu ska jag jävlar vila. Inga stall-bodypump. Ingenting. Tv-play, läsa och vila.
I lördags var det energiernas dag. Fullmåne och mycket på gång. När jag äntligen blev rullad upp till röntgen så fungerade ingenting och när vi skulle ner så öppnades inte dörrarna i hissen - min skräck. Sköterskan sa att hon aldrig mer ville gå med mig nånstans. HA! jaså minsann va? Följ med mig ner i källaren så skaru si.
Nähä, om man skulle sitta på arselet några timmar till?
Det går ju inte förstås, ge hästarna hö kan jag ju göra. Men nu är det fan så jag har hjälm när jag sätter på dem grimmorna alltså.
