Leta i den här bloggen

måndag 1 oktober 2012

Efterdyningar

Ja tusan om det inte är höst. Härligt sa Långben. Men det behöver inte vara så blött. Lervällingen har tagit helt nya proportioner här. 

Gud vare egen säng, kaffe och djuren. Utan dem är jag en räka. Man vet inte hur mycket man vill vara hemma förrän man måste vara borta. Hu vale. 

Korv har tagit fel mus

Ångestpåslaget var ju storartat på sjukan. Och när man sitter storgråtande och apatisk på sängen och det kommer in personal, olika hela tiden, så blir de förvånansvärt förskräckta. Jag förklarade att ångestproblematiken finns med mig alltid. 

De försökte alla hitta påtagliga orsaker till ångesten. De frågade om det var nack-kragen som gjorde att jag fick panik, om det var sjukhusmiljön, om det var folk omkring osv osv. Jag förklarade att ångesten kommer inifrån och jag såg att de kunde inte greppa det. 

Jag begär det inte heller. Hur tusan ska man kunna förstå nåt man aldrig själv känt? Men jag tänker att om någon ligger på lasarett och känner en sådan ångest - och inte kan förklara, inte prata för sig och inte be om hjälp, vilket öde. Tänk vilken skräck det skulle väcka, att inte kunna ens tala om hur man mår. 

Min panik gick så långt att jag klockan 20. 00 på lördagskvällen packade alla mina saker, klädde mig och gick och sa (kved) att "nu åker jag hem". Då hade hela dagen gått utan att nånting hänt. Mina psykiska reserver var helslut. Undersköterskan bad att få en minut och då kom läkaren äntligen. 
Humle

Det var inte deras fel, underbemanning, skyhög belastning på akuten och miss i komunikationen men ändå... patienterna är de som får vänta och lida. 

De gör så mycket de kan, springer, skyndar sig och jäktar och räcker ändå inte till. Man önskar att sjukhusen fick oändliga resurser. På akutmottagningen låg folk i sängar i korridorerna precis överallt. Hela ingångskorridoren var full med folk som väntade bara på att få ta en kölapp. Vissa lutade sig mot väggen för de orkade inte gå, en hade hela näven i en handduk... det är hemskt att se att fastän trycket är så högt så finns det inte mer resurser. 

Vissa saker får man inte dra ner på: vård, skola och polis. Det måste finnas och borde få alla de resurser de behöver.