Jag är påfallande glömsk och borta. Säger fel och tar inte in det folk säger. Och så är jag lättirriterad. Ja... det var väl en underdrift, lättförbannad, lättrasande. Jag blir helgalen för minsta lilla jock. Det gäller att sätta tand för tunga som det heter.
Natten har varit eländig. Drömmar professional och ryggen har gått av. Jag kände knappt benen när jag skulle sova.. Det är jobbigt att gå. Nånting är vaj i ryggen alltså. Inte bara där heller.
Det ska bli ett sant nöje att försvinna in i spökhistoriernas glada tid nu. Både att skriva och att läsa dem. Mysig tid på året det här. Spöklikt. Kusligt.
Jag har läst en bok även. "Hur kunde hon" av Dana Fowley.
Det handlar om den största pedofilhärvan i Storbritannien Ett av offren, Dana, berättar om hur hennes egen mamma lämnade ut henne till olika män. Fruktansvärt är det minsta man kan säga.
Men för mig är det intressant att läsa om sådana här händelser. Hur människor klarar sig igenom och vidare ur alla möjliga tänkbara hemskheter. Man lär sig om mänskligt beteende och hur vissa fungerar och hur lika mekanismerna är i våra skallar oavsett om det rör sig om sexuella övergrepp eller misshandel, missbruk, kidnappning eller vad det nu är. Kanske alltihop.
Man lär sig om hur människor gör för att överleva.
Ur bearbetningsperspektiv är det bra att lära sig om sådant tror jag.
