En 20-centimetare

Inte så stor med andra ord. Svansen var lika lång (kort) den. 

Äntligen börjar det frysa på. Nu kanske man slipper åka båt här ute så fort man ska till stallet. Och hästarna slipper ha livboj. 

Kortisonsalvetuben och jag lever i symbios den här tiden på året. Jävlar vad eksemen blommar upp. Jag tål ingenting, Inte ens vatten. Nötning av alla slag som från tyger och sånt går bort. Splutt!

Den här nervgrytan som jag haft på långkok sedan förra fredagen börjar bubbla igen. Jag darrar i armarna och magen gör uppror. Huvudet svindlar och det kommer skräckvågor över mig. Inom mig sköljer ångestfyllda nervösa känslor och jag får dra efter andan och tänka så rationellt jag kan om det verkligen ÄR någon fara som hotar?

Jag har listat upp vad mina största bekymmer är nu. Det hjälper dåligt kan jag säga. Största delen beror på pengabrist och det kan jag inte påverka. 
Usch. 

Loostigaste har redan hunnit rymma en gång idag så jag måste väl göra en uppryckning hagwise. Jag slog i fyra stolpar i förrgår och idag värker nacken som om jag spenderat natten i ett skruvstäd modell större. 

Var är drängarna när man behöver dem?