Ja nu är det lätt värre.
Halka på kanterna och glida nedför jävulen.
Det är till och med svårt att andas. Prata.
Varför ska man må som en trasig gammal berg- och dalbana jämt för? Varför kan man inte må, om inte bra så åtminstone skapligt, så man slipper kämpa för livet varje dag.
Det tar sån kraft det här.
Minsta grej blir övermäktigt jobbig. Idag har jag psykologsamtal och det känns som jag ska till Alcatraz på 25 år. Jag orkar inte fast jag behöver säkert åka dit.
Uff.
