Rödingen igen
Jag vet att jag är galen. Jag är inte galen på det där vridna psykopatsättet där man inte har nån sjukdomsinsikt utan inbillar sig att alla andra är kass och man själv är mästaren och den suveräna världscentrum vilken allt kretsar kring.
Nej jag är galen på det där plågsamt medvetna sättet där man gång efter annan bestämmer sig för att vara på ett visst vis i sociala sammanhang men ändå när man är mitt i det kommer på sig med att ha på sitt värsta clownfejs som går att uppbringa.
Däremellan ligger man i fosterställning och kallsvettas eller kryper till toa.
Klockan två i natt hade jag fortfarande inte sovit.
07.25 vaknade jag av nervositet, begynnande ångest och magkrämpor, otäckt svettig med ett virrande huvud.
Vad är det som händer från två - tre dagar tillbaka här när jag har sluppit jävla skräck och allting och sen i natt så PANG - supermåneångest all over the place.
Vi var och gösfiskade igår kväll i alla fall med en stor fin måne i sydöst och en brinnande solnedgång i väst.
Taget med mobilkamera varvid de brinnande färgerna inte är fullt så brinnande
Jag trodde ju naturligtvis att jag skulle kunna sova sen men tji fick jag.
Min bild av månen. Så starkt lysande att det bidde som en stjärna.
