Markis kunde inte gå på morgonen. Fången hade kommit tillbaka.
Veterinär ut på lördagsförmiddagen = en svag bris i plånkan. Men inte låter man en häst ha ont.
Nu är det väl frågan om... gubbben är ju 18 år.
Sen dog jag. Vi åkte ut och fiskade men jag somnade nästan mot ett träd. Så vi åkte hem för att äta, karrékotletter och potatismos med vitlök i som mormor gjorde när jag var liten, men när jag skulle äta så låste det sig. Jag började svettas som ett svin och det kändes som att huvudet blev blytungt.
Jag fick gå och lägga mig mitt på blanka eftermiddagen. Bisarrt.
Ja man tar väl sig samman, de få gånger det GÅR att ta sig samman, så vi gick till hästarna igen, och sen vidare till mjukglassens förlovade land. Årets första. Jävla gott. Tuttifrutti strössel.
Melodifestivalen hade jag missat så vi satt i skogen vid sjön och fiskade till 22.45. Bättre det. Vilka dofter. Vilka ljud. På andra sidan sjön skrek en råbock så det ekade. Pluto fick en röding och jag fick titta på.
Ingen förlust med mellon. Mellon är förresten ett lösenord in till Morias gruvor, ingen musiktävling.
