Hur som helst så var det en jävla tung dag. Fram till klockan två ungefär så kämpade jag som fan med både gråt och annat jävulskap. Usch.
I alla fall så snickrade jag staket och målade detsamma, klippte gräs och annat jock för att mota fan i grind. Apropå grind så byggde jag en sån ock.
Och så hade jag lyckats köpa lammfärs. Jag har aldrig nånsin köpt lammfärs men när huvet är borta så passar nävarna på. Jag gjorde biffar av den och de blev riktigt ätliga.
Markis fick komma ut lite och när jag kollade spenarna på Loostigaste så fick hon ett utbrott på honom. Så nu är de åtskilda.
Markis
Nej idag gäller det att ta sig samman, bita ihop, rycka upp sig och försöka finna nån mening med allt. Hålla fast sig i halmstrån och bita i gräset. Bröstet är tungt och hågen är ännu tyngre.
Maken till dödläge, maken till ett svävande ingenting har jag aldrig varit med om. Det var ju nu man skulle leva, inte gå och vänta i ovisshet.
