Att hästar lyckats hålla sig själv vid liv under årens lopp är ett mirakel. De skiter och pinkar i maten, kliver ner den i leran, är rädda för det som inte är farligt t ex löv och hoppar lätt ut framför en lastbil istället.
Rätt hopplösa djur egentligen. Och de kan få de mest märkliga sjukdomar, fång, rasp, botulism, stelkramp, kvickdrag, struppipning, grässjuka, lymfangit... och de gör illa sig på allting. Finns det EN vass pinne på flera tunnland så nog lyckas de skrapa sig på den.
Om de inte sparkar och biter varandra då förstås. Och så är de dyra både i drift och att köpa. All utrustning och allting som hör en häst till är dyrt. Stolpar, tråd, sadlar, hö...
Men utan dem så skulle det vara skit allting. Sådäså, så man får skylla sig själv i vanlig ordning.
Lera
Hela jag är impregnerad av lera, piss, dynga, halm, betfor och skit. Kläderna står av sig själva och mina skor/stövlar kan döda flugor på en sopbil på 100 meters håll.
Mitt hår är som en statisk snömannen på steroider som kämpar för att slå sig ut under mössan. Ansiktet är svullet som om jag stuckit det i ett getingbo och sen åkt på en brakförkylning OCH ätit en tredubbel cortisonkur. Herregud och gå förbi troll hur man ser ut.
Men det är inte jag som pinas.
