Leta i den här bloggen

måndag 28 maj 2012

Rastlös som ett jävla spett!

Det går åt helvete. Allt jag tar mig för blir bakfram och fel. 


Jag tog snabelan och brände till apoteket. Det tar alltid 100 år för övrigt. Oavsett om det bara är en man före i kön så tar det alltid 100 år på apoteket för alltid är det nån läkarjävel som inte skrivit ut recept, det finns inte hemma, det vet inte vad de ska ha, de kan inte bestämma sig, de kan inte sin kod, de hittar inte körkortshelvetet...


Jaha, jag fick väl hästmedicinen, hem som en jävel I REGNET, lämnade bilen, upp på cykeln med blöt sadel så arselet, fillingarna och allting blev dränkt. 
Ner i stallet, halvvägs hade jag glömt medicinen, tillbaka upp och så ner igen i stallet. 


Blandade granulatet med det som stod till buds - äpplamos och vatten. Ja det gick rätt bra ändå att spruta i hästkraken det där men jag fick lika mycket på byxorna. 


Sen mockade jag, min dödhet till trots, i REGNET och bestämde att hästarna som hade fått galenskapsryck ute skulle få gå in och äta. Jaha, in med dem och jag tyckte jag var så full i fan som ledde Loostigaste som alltid annars hittar på en massa spe. 
Ja vad händer då? Jo Fleka lu hittar på spe, går in och sen ut igen, Näbben går in i fel box och sen i nästa fel box. Där står jag med Loostigaste och gastar och kastar leksakstraktorer och bortsar efter dem utan resultat. 


Till slut hade jag Loostigaste och Näbben i samma box. Loostigaste skitarg, Näbben totalt oförstående. Ja sen hade jag dåligt samvete att jag blivit arg på dem och när jag skulle sätta mig med böckerna så fick jag ingen ro utan tog damsugaren och började städa. I REGNET. Och just ja, man ska visst äta också. Tre kokägg med kaviar. 


Duktermästerpett packar ner smutstvätt i kasse och driver ner för trappan till tvättstugan. Vem kommer in i trappuppgången? Jo fastighetsföreståndskan och jag som är helt indränkt i äppelmos och hästmedicin och har fulare frisyr än Nick Nolte på den där bilden när han blev tagen för rattfylla.




 Man är ju inte sämre än att man finner sig så där står jag och spelar statsmannamässig i trappan innan jag upptäcker att mina skitiga fillingar ligger och lyser inför allas beskådan längst upp i tvättpåsen. 


HA HA HAHAAAA!! Fy fan. Därav de uppspärrade ögonen och det stela Morran-flinet. Och nu gu'bevars när hästarna är inne så kommer svetslågan fram. Ut igen då alltså.


Nu kan typ vad som helst hända.