Eftersom syndafloden behagade komma vällande så rodde vi upp till affären och pantade lite flaskor. 168 spänn. Skapligt. Men nåt fiske blev det inte. Skit.
Det är en jävla hets på affären. Fort in och fort ut innan nåt hinner hända och då har man glömt mer än hälften.
När jag är hemma så tänker jag ut vad jag ska handla. Har jag riktig tur så skriver jag en lapp. Men om jag sen kommer ihåg att ta upp den när jag är i affären är en annan femma.
Det är jobbigt att stå i kö. Alltid nån som flåsar en i nacken. Jobbigt att känna att man ska skynda sig att betala för de bakom vill fram. Guldmomentet i kassan är när man precis börjat packa upp på bandet och det öppnar en ny kassa så hela den tryckande kön försvinner och man har all evinnerlig tid på sig att betala och packa.
Och komma ihåg sin kod och dessutom få slå in den utan att någon gamar över axeln.
Och när man kommer samtidigt till packningen med nån man känner... fy fan vad pinsamt. Stå tysta bredvid varandra och packa. Kommer man inte på nåt att säga eller som jag; är för asocial och galen för att säga nåt ändå, så blir det en pressande tid där vid packandet.
Uff.
Handla är hårt.
