Hör och häpna men jag har longerat Näbben på kvällskvisten. Gick fint. Men jag blev blöt. Longerlinan gick att vrida ur.
Annars har jag bränt kyckling, gjort currysås på tre minuter, läst biologi och skickat in tre uppgifter, torkat kläder, blött ner dem och torkat dem igen.
Rockstjärnor... jag tycker om den där självklara auktoriteten hos gamla uvar till rockers. De är oantastliga, de har levt i ett parallellt universum med glam och fester medan resten av befolkningen har gått i skolan och sen kanske jobbat eller dekat ner sig. Medan vi uslats i samhällets kvarnhjul har de spelat musik med legender, stått inför tiotusentals människor, partat och levt loss.
Jag tycker om den där diviga stilen de har, inte på det fula viset utan på det mer skämtsamma: "jag skiter väl i allting, jag kan KÖPA den här jävla grejen" -. stilen.
Som Steven Tyler i American Idol. Han är en gigant men ödmjuk, samtidigt en rävjävel av rang som säger och gör vad han vill.
Robert Plant hos Letterman
Iron Maiden i Sverige
