En gång om året fick man mackan som man ville ha den. Annars fick man minsann fixa till den själv.
Blommorna var ofta Fresia och Mimosa vars doft jag för evigt kommer att förknippa med födelsedag. Mot ljuset stod alltid ett kuvert med någon liten slant i och ett bokmärke fastklistrad på utsidan. Sådana där gamla fina bokmärken med blomkorgar och änglar.
8 år
Några paket, för de mesta med julpapper på, låg på brickan eller ställdes bredvid skallen på mig medan jag fortfarande halvsov.
Pappa sjöng "Vi är så glada" och härmade Grodan Boll och papegojan och Räven. Jag försökte lista ut vilket paket som var roligast och vilket som kunde innehålla ett ritblock och pennor.
Jag har haft kalas en enda gång. Det var inget jag saknade alls. På äldre dagar har jag fattat att det är rätt vanligt att barn har kalas. Det var aldrig ens tal om sånt när jag var yngre. Pff. Det var en enda gång, två kompisar var närvarande, och då hoppade jag runt så förbannat så jag slog näsan i dammsugaren och började blöda näsblod. Den ena av de två gånger jag blött näsblod i livet.
Det har sina baksidor att fylla så nära jul och nyår. Det är sällan man kommer åt färska blommor t ex. Jag får kompensera det nu genom att köpa tuppilanarossos, eller tulipanaros menar jag, för egen självpeng.
Nån måtta får det vara.
