Jag behöver en assistent och en finansiär. Och ett ett kontor. Jag behöver folk som buffrar mellan mig och yttervärlden. Nån som springer till balroglådan och parerar upp obehagligheter och som sen tar hand om den utan min vetskap.
Nån som ringer och beställer hö, ved, halm, spån och Gud vet allt och som betalar och sen tar emot det också så att det bara finns hemma. Nån som skriver brev, ringer samtal och postar försändelser. Nån som ringer till vårdcentralen åt mig, nån som går dit i mitt ställe och som är sjuk åt mig.
Jag ringde faktiskt till cykelverksta'n igår. Jag har hostat lungorna ur mig i drygt en månad, om inte mer, och nu har skallen börjat lossna i fogarna. Mitt bröst känns som ett igensatt sugrör och jag får ingen luft.
Jag ger mig fan på att jag har Mykoplasma. Jag och Gunde.
Ja inte hade de några läkartider. Jag fick tid för provtagning till att börja med. Alltid något så Långben när han fick tag i skulorna efter Musses brakmiddag.
Vårdcentralerna har dåliga resurser. Det är inte frågan om det. Och de som blir lidande är patienterna. Vi. Alla.