Leta i den här bloggen

måndag 28 januari 2013

Psykvården - är den vårdande?

Jag har lyssnat på "Den fastspända flickan" från radions P1. Daniel Valesco har gjort programmet om den unga tjejen "Nora", en av de som våldtogs av polischefen Göran Lindberg. 

Hon började prostituera sig på ett vårdhem för att hon ville göra sig själv illa. Hon tvingade sig att utsätta sig för det värsta tänkbara. För att skada sig själv.


Hon började dokumentera sitt liv redan som tolvåring med inspelningar och videos. Hon blev misshandlad av sin pappa och ingen visste om det. När hon är 15 år blev hon våldtagen av en jämnårig pojke som aldrig fälls. Misshandeln hemma och våldtäkten gör att hennes liv börjar rasa samman. Soc får upp ögonen för henne och hon börjar ett självskadebeteende, sticker hemifrån och hamnar till slut i ett familjehem. 

Hon började må bättre efter fyra månader. Börjar må "för" bra för att bo på familjehem. Så hon skickas hem igen, trots att hon talade om att pappan slog henne. Och då går det nedåt igen. Som ett utlopp för all ångest och smärta så skär hon sig i armarna mer och mer. Hon är övertygad om att allt beror på henne själv. Det är hennes eget fel. 

I hennes egna dokumentationer kommer det fram hur hon och de andra ungdomarna kan sitta på vårdhemmet och droga sig utan att det finns en enda personal som ser eller ingriper. Vårdhemmet tar 5000 kronor per dygn och ska erbjuda terapi och personal. Det fanns inte. Nora fick ingen vård. 

Hör programmet  HÄR

Läs Susanna Birgersson i DN:s artikel HÄR

Se "Debatt" om fallet "Nora"  HÄR

Det här är upprörande men föga förvånande. Än en gång kan man konstatera att samhället står handfallet inför människor som faller utanför ramen. Även de som ska vara utbildade och professionella fixar att klara upp svåra fall. "Svåra människor". 

Det enda som görs, gång på gång, är att de låser in henne. De tvångsomhändertar henne. De kör över mamman, de kör över Nora - istället för att söka grundproblemen. Pappan och de män som våldtagit henne, personalen som underlåtit att se efter dem, psykvården som inte ens blir inkopplad. 

Att få hjälp, om man aktivt söker den, är långt ifrån självklart. Det är faktiskt helt otroligt illa hur svårt det är att få adekvat hjälp som man behöver. Som man efterfrågar. 

Vad är det som gör att de som är utbildade för sådant här, inte klarar av det? Varför lyssnar man inte på människor? 

Varför lyssnar man inte på de som vet? De drabbade.