En diagnoslös, depressiv, ångestfylld, humoristisk och skämtsam hästtjejs tankar och analyser om tamfan allt
Leta i den här bloggen
tisdag 22 januari 2013
Ewa Fröling på slottet
Claes hade rätt när han sa att Ewas dag skulle sticka ut. Jag trodde inte att han menade på det här sättet. Men han summerade hennes dag så sant. Att"folk" klarar inte av sådana som Ewa. hennes energei och omedelbarhet. Han sa att det kan skrämma folk. Det tror jag stämmer.
Vi är rädda för folk som "är för mycket". Man ska vara som alla andra. Gissa om jag själv har fått höra sedan jag var barn att jag "var för mycket". Jag får alltid hålla tillbaka.
Hon berättade om att hon varit ett lyckligt barn, en lycklig barndom och hon var så full av energi. Fri att leva och kliva ut i livet och hennes karriär bara växte.
Och så tog det stopp.
När hon berättar om sin utmattning och den oerhörda sluthet hon drabbades av efter att ha kämpat mot, märk väl MOT, psykologer, terapeuter, socionomer som hon själv säger, som är satta att hjälpa andra människor och som visade henne ett sådant förakt, så är det mycket berörande.
Har man någon gång känt denna sluthet så träffar det en rakt in i märgen när någon uttrycker den på det här sättet och man anar känslan. Claes säger att hennes berättelse synliggör så många i detta land som annars aldrig skulle komma till tals eller bli sedda.
Har man aldrig varit i närheten av det här så kan man omöjligt föreställa sig hur det känns. Därför tror jag att sjukskrivning för utmattningssyndrom ses som nåt slags påhitt för lata jävlar.
Ewa låg inlagd i tre månader för total utmattning. Kroppen kunde inte ens förbränna det hon åt. Hon kunde knappt pinka. Rehabiliteringen och återhämtningen - tio år. Och det var enligt henne fruktansvärt jobbigt att komma tillbaka.
Hon säger att vi människor får till oss det vi behöver, gott och ont. Vi får i knät någonting vi måste arbeta oss igenom och ur och det finns en nödvändighet i det. Men vi får också till oss det vi behöver som för oss framåt.
Ewas dag berör. I alla fall den här episoden om utbrändheten. Och det är intressant att höra henne prata om Margaretha Krook. Det är en kvinna som var så bra. Tänk om hon levt att kunna vara med i det här programmet. Och Monica Zetterlund.
Men jag kan inte begripa vad de grillade för fisk där vid stranden. Braxen? Sarv?
Det såg inte så gott ut.