Folk som kanske har fastnat i alla samtal med vårdcentraler och andra vårdinstanser eller läkare. Som inte kommer nånstans. De ska få stöd och hjälp att få den vård de behöver.
Mycket bra. Det behövs. Det är för mycket av att bli skickad vidare och bli avfärdad idag.
Säg att man söker för smärta som är olidlig och som fördärvar ens dagliga liv. Inte blir man utredd och remitterad till en specialist i första taget. Inte i andra heller. Det är snarare så att man får höra att man får lära sig leva med det, att man får avvakta lite till (??) eller att man får söka akut om det blir värre.
Vård professional.
Vassäran och jag 1985. Hon med en mekanisk råtta i näven.
Igår kom de flesta grisar hit på kvällen. Jag hade inte väntat mig nåt firande men Vassäran, Pivert och Ståle vällde in med både tårta och en påse bullar så jag fick lov att göra kaffe.
Dessutom skulle jag få självsaft (saft man gjort själv) men den hade hon glömt hemma.
Pappa som kan nosa reda på en tårta på flera kilometer ringde och frågade om det "skulle bli nåt kolifej hos oss" innan jag ens hann fatta själv att det skulle bli nåt kolifej.
Mamma kom med en hästvattenhink full med roliga grejer i. Kaffe, olivolja, trisslotter, frukt, ost, kalamata, schampo för eksemskallar osv. Det var från alla. Guldgrejer enligt mig.
Eftersom jag inte är nån vidare värd så fick alla hämta sitt fika själv medan jag sprängdes i mina jeans. Landstingsbyxorna åkte på fort men jag hade ändå magkramp för resten av kvällen.
Jag är inte gjord för såna där sociala evenemang.
