Spilling the beans

På nyheterna talas det om att fler och fler skaffar får samtidigt som rapporterna om vanvård ökar. I förrgår var den stora nyheten att bristen på familjehem var enorm i Sverige. Behovet av folk som kan ta hand om barn som behöver fosterhem är jättestort.

Visst man kanske inte kategoriskt kan säga så här rakt över och generalisera men vafan... jag kan inte låta bli att slås av tanken varför i helvete man skaffar på sig djur och barn och sen bara pfffff.... nä det var för svårt att ta hand om dem. 

Om det inträffar saker efter man fått/skaffat dem så är det väl en annan femma men säg t ex att man skaffar ett gäng får för att de är gulliga men man vet ingenting om får och sen efter några månader så; OJ då de behövde visst DEN sortens mat osv osv. 

Liv och död på fönsterbrädan, blommar rikt och går sen hädan

Dödskallen, nedfallen

med sitt ondskefulla grin

Rosenkvist, en antikrist

döljer hågen i silverskrin

Eller att man har världens problem med sig själv eller sin pojkvän, kanske missbruk, misshandel osv och så blir man med barn och tror att det ska lappa ihop och vara lösningen på allting och förändra saker och ting till det bättre och ett tu tre så är det ännu ett barn som behöver fosterhem. 

Jag mår väldigt dåligt av alla dessa rapporter om vanvård av djur. Om jag inte kan åka dit och hjälpa dem i samma sekund så vill jag inte se eländet. Man blir bara frustrerad, galen och illamående. Och så kan man inte göra något, bara konstatera att ännu en människa låtit sina djur lida. 

Jag vet vad det ska stå på min gravsten.

"ÄNTLIGEN"