Nähä... det hjälpte inte. Det var ingen som kom och avlastade mig ändå. Bit ihop (bokstavligt), knyt näven i fickan och orka fast man inte orkar.
Om man har en tid på psyket och inte orkar åka dit... då gissar jag att det är rätt illa. Jag skulle behöva bli körd dit på en skottkärra men det går inga.
Och om man får sitta och tänka efter hur gammal man är, räkna åren från man är född och fundera ut vad det är för år nu... ja då tror jag att hjärnan är rätt bränd.
Utmattad, utbränd, slutkörd. Slitna ord men min verklighet.
