på söndagskvällen
håller i så länge det går
Och i nordanvinden
som smeker kinden
torkar stilla en tår
Jag sträcker ut
jag håller ut
så lång som jag nånsin når
Jag håller i
med frenesi
tills man får bära mig på bår
Men mitt inre liv
är ett hål med kniv
skuret till ett blödande sår
Mot stormens vågor
och eldens lågor
krum och böjd jag står
och mot nattens gastar
sig mot mig kastar
med knuten hand jag slår
Går in i natten
i djupa vatten
tills inte mer jag rår
Jag regregerat
och resignerat
längtar till en vår
