Leta i den här bloggen

söndag 19 augusti 2012

Julrim

I livskarusellen
på söndagskvällen
håller i så länge det går

Och i nordanvinden
som smeker kinden
torkar stilla en tår

Jag sträcker ut
jag håller ut
så lång som jag nånsin når

Jag håller i
med frenesi
tills man får bära mig på bår

Men mitt inre liv
är ett hål med kniv
skuret till ett blödande sår

Mot stormens vågor
och eldens lågor
krum och böjd jag står

och mot nattens gastar
sig mot mig kastar
med knuten hand jag slår

Går in i natten
i djupa vatten
tills inte mer jag rår

Jag regregerat
och resignerat
längtar till en vår