Ord kommer upp i skallen. "Jobba för det". "Man måste jobba för det". Ja vad gör man? Vad gör jag? Jo jag jobbar ihjäl mig. Det är nåt med hästarna varje sekund om dygnet. I princip. Jag jobbar för dem så jag går av.
Fleka lu på fölvisningen 2005
När jag går i leran, i avklippta stallkängor som jag slutat ha strumpor i för jag förstör dem bara, för att ge hästarna mat, mocka, bära spånbalar osv osv så är det ljusår till att ens sitta och rida ens en L:C i dressyr på klubben.
Jag måste göra det jag vill göra, inte bara slita hund och gräva diken. Men vem ska slita åt mig medan jag rider?
BAH!
