Flygunderstöd
Mardrömmar, livliga drömmar och galenskap har präglat den här natten.
Leif GW Persson frågade om jag känt mig som en outsider i livet. Jag svarade att nog har jag varit "lite bredvid".
Sen befann jag mig i ett stort hus och plötsligt gick en karl lös med ett svärd på folk. Han högg ner dem och han högg sig själv men dog inte. Jag sprang i huset, allt var så verkligt, golv, dörrar, träet, trasmattor... När han kastade sig mot mig över en säng så lyckades jag få av honom svärdet och när jag motade ut honom så vaknade jag.
Usch, nätter och mornar tar kål på mig. Jag mår skit helt enkelt. Fy hundan. Undrar vad som ska inträffa för att jag ska må bra. Jag menar... hur lång tid ska det ta och vad behöver jag göra?
Det här är verkligen ingen hit. Jag blir lamslagen. Minsta grej känns övermäktig. Som att dricka kaffe och se nyheterna, det är på gränsen. Läsa orkar jag inte, ofta får jag stänga av ljudet på tv:n och ibland får jag slå av den.
Och varje morgon undrar jag: hur i helsike ska jag mäkta med resten av livet?
