Nu har jag sovit också. Sovit bra dessutom. Ingen skräck och så sömn. Gud hör bön.
Det är en upplevelse att plötsligt fungera. Vilka möjligheter som öppnar sig. En livsglädje som jag aldrig vågar känna annars.
Sen kom jag på i morse varför jag känner mig stressad. Det är för att när jag mår bra så tror jag att jag måste skynda mig göra en massa saker innan jag mår så dåligt att jag inte klarar av att göra dem.
Jag vet att de dagarna kommer när jag inte fixar ett skvatt och då gäller det att passa på. Det fungerar inte.
