Det är lördag och jag har ingen skräck.
Ingen ångest igår kväll, ingen ångest inatt, och ingen ångest i svinottan.
Gud vad skönt.
Kanske man kan fungera idag? Eller just nu i alla fall, bäst att inte ta ut nåt i förskott.
Man ska aldrig ta ut nånting i förskott.
Man ska leva i efterhand och tänka: "varför i helvete levde jag inte när jag levde?"
Man ska gräma sig på kvällarna under täcket och bita i sig halva kudden för att man inte hade nerver att koppla av och njuta när man ändå var, var i helvete man nu var nånstans, och gjorde vafan man nu gjorde.
När man sen är 90 bast så får man en kista med retroaktivt leverne och utnyttjar man inte det så grävs kistan ner i stora bergrum, vibrerandes av mänsklig frustration som man får sig till livs sen i nästa liv.
Då kommer den där kistan nerhalkandes för en slänt innan man ens hunnit lära sig gå och prata och träffar en i bakhuvudet och blir den värkande bula man får bära med sig genom dagarna på dagarna.
Så är det tamfan.
