Påskbord
Nej, nog med dumheterna. Det är alltså påskaftonslördag och jag har varit vaken sen fem i halv sju. I skafferiet som jag har graderat till strax över sex grader står fortfarande den där janssonjäveln som räcker till ett halvt regemente.
Pappa fick den andra igår.
Vad göra? Pluto och jag kan ju inte äta allt själva.
Det är inte så lätt det här med hur man gör för att bevara sig själv.
Att välja sin egen lugn och ro, sitt eget välbefinnande, rationalisera bort energitjuvar och osäkra element ur sitt liv. Man måste ju ibland konfronteras och FROtteras med sin t ex familj eller annat folk man har i sin närhet.
Ofta känner man att det hade varit bättre att istället sitta i skogen med en kopp kaffe än att vämjas i långbänk hos olika släktingar.
Det är inte så lätt att hävda det där. "Nej tack, vi stannar hemma istället. Vi orkar inte med er just nu." Inte direkt vad man säger men det är ofta så man känner.
Men ibland så behöver man inte säga nånting, det löser sig ändå när folk verkligen bevisar vad de går för i sanningens ögonblick.
Man ska göra det man mår bra av. Så långt det någonsin är möjligt. Allt annat är blaj.
Bild 1666 (jo)
