Trotsa sina fasor. Det ska man.
Igår åkte jag tio mil till en bloggvän och pratade. Det gick bra som fan. Mycket tack vare att hon är den hon är. Efteråt var jag helt slut. Jävlar vad trött jag var. Särskilt i huvudet.
Det kostar på att prata om gammalt skit. Men det är bra.
Ändå longerade jag Näbben på kvällskvisten. Men Det gick bättre den här gången. Mycket bättre. Även fast longerlinan gick av. HA!
Det sitter i idag också, tröttheten. Kapacitet professional.
Man ska ju inte tro att man får vila när man kommer hem. Nej nej. Jävulen och hans blommiga klänning hoppar läck framför fötterna på en och fäller krokben.
Det är fan så man baxnar.
