Jag vill inte ha tacos, inte chips inte godis... jag vill bara se Ghost adventures. Och ska fyran jävlas med det idag igen så kommer jag att skicka en gammal surströmmingsburk till dem.
Idag är det skapligt varmt, solen lyser och flugorna går åt hästarna. Bromsjävlarna börjar komma de också. Jag blir illa till mods sådana här dagar. Jag minns när jag i min barndom uslades i hettan med nervklumnpen i magen, otrygg och gråtfärdig, ovetanes om vad som skulle bli.
Jag sa det till psykologen igår att min grundkänsla och mitt utgångsläge är alltid katastrofväntan och krigsrustning. Jag vågar inte tro att nånting är bra, ska VARA bra eller att jag kan slappna av.
Jag undrar vad stressnivåerna ligger på? Jävulen?
