När jag var liten var vissa somrar en enda lång räcka av samvaro med kusiner och tremänningar hos mormor och hennes gube. Det var husvagnar, tält och små sovkammare till alla, gemensam frukost med oboy och sirapslimpa, grillat till lunch och glass i strut genom köksfönstret som en kiosk.
Mormors bror med fru och två barn från Malmö kom upp, Mormors systerdotter från Örebro med två barn kom och ibland också min morbror med sina två barn.
Vi är i ganska lika ålder, jag var yngst men fick nån slags sommar-immunitet mot den vanliga syskonutfrysningen och fick vara med på kvällarna vid tv:n när det var Falcon Crest eller Dallas, Star Wars och den där serien "Lace" om nån minns den.
Det var tre fruntimmer som hade en dotter och man fick inte veta vem som var mamman förrän i sista avsnittet, jag tror det var tre långa avsnitt, och då kom mamman och gick men doldes av en stor pelare som gjorde att det drogs ut på spänningen.
På kvällarna spelades det badminton eller volleyboll, vi åkte och badade och hade man tur så fick man beskåda ett åskväder i sällskap av den trygga släktskaran.
Undantagstillstånd från vardagsjävulen. Mamma och ibland pappa, satt för ovanlighetens skull stilla långa stunder och i förtältet till husvagnen lades det patience och fikades konstant. Så mysigt. Och röktes ska väl tilläggas.
När det var midsommar så var det verkligen midsommar och vi plockade blommor och band björklöv runt stången och lekte ringlekar så armarna drogs ut till dubbla längden.
Vafan gör man nu då? Äter sill i bästa fall och sen flyr man allt vad sociala sammanhang heter som den bleka vampyrmånglare man är.
Jag sitter hellre vid vattnet med ett spö i näven, myggen till trots. Hellre mygg än stökigt folk.
Och den skriver inte om gamla minnen som försöker bearbeta klumpen i bröstet och komma tillbaka till några slags gamla eller nya gängor som eventuellt till äventyrs kanske ska finnas.
