Förra söndagen kom jag ner i stallet och såg det lilla fölet där i halmen. Uff uff. Som vi höll på i ett och ett halvt dygn och matade och lyfte...
Hur det blev... jag som hade sett framför mig en sådan fin avkomma, en mörk hingst och så blev det så här. Stackars liten.
Loostigaste har då hämtat sig och är brunstig som få just nu.
Idag hänge Armageddons gamar över mig.
Jag har drömt att jag skulle slåss mot ett gäng jättar/monster i ett slags hägn. Jag undrade hur de skulle ha kål på mig egentligen och hur segdraget det skulle bli men jag klättrade undan och hoppade mellan väggarna så länge jag hade krafter kvar.
Skapligt.
