Långbänk

Uppe sen halv fem. Najs. Jag kommer att vara heldöd under dagen och övertrött och pigg ikväll. Fördankat.


Om jag hade en rygg så skulle jag ha klippt gräs men eftersom jag istället har en löst hängande taggtråd mellan gamla tegelstenar i kläm så blir det väl att gå som en mäla håglöst över gårn och dra.  

Markis tittar ut, Näbben nosar och Loostigaste äter på väg ut från stallet.

Jaha, eftersom jag varit uppe sen fem så måste det ju vara dags för lunch nu. Förmiddagshungern vet inga gränser. Inte kvällshungern heller. På kvällarna förvandlas jag till en sådan där medeltida storherre som satt vid långa träbord och åt helstekta grisar, kycklingar, bröd, köttstycken och mjöd och svullade i timmar. 


Jag skulle verkligen trivas i sådana jättesalar med fyrfat och kandelabrar, dela mystiska berättelser under massivt ätande långt inpå småtimmarna.


Jag lever i fel tid. Vafan ska man göra åt det?