Uff uff uff.
Det hänger otyg i luften. Bidande som ett elakt troll, svulstigt med tjocka fingrar, kikar fram bakom bulliga moln med elaka ögon.
Olycksbådande stilla.
Hör jag inte något? Jo, det är något i fjärran, något som mullrar, morrar dovt och illavarslande. Morrar varnande och skräckinjagande.
"Akta dig" AKTA DIG!"
Jag törs inte ta cykeln, jag törs inte gå, jag törs inte stanna kvar, jag törs inte stå.
Jag törs inte ligga, jag törs inte krypa ihop, jag törs inte tigga, i tystnad hörs inga rop.
Det sägs att spöken spricker i dagsljus. Men jag håller dem fångna.
I mörkret bland annat hjärnbrus. Vindlingar från det förgångna.
Det sägs att inget är så otäckt, att det inte går att se
Illusionen som blev spräckt, när jag hamnade brevé.
