Loostigaste blev så arg över regnet att hon sparkade av tråden i hagen med frambenet. Jo ni läste rätt. Ända sen hon var föl så har hon blivit riktigt arg av regn. Pipit och stampat i marken. Skapligt.
Min rygg är bättre tack och pris. Nu kan jag i alla fall gå nästan som folk. Det är ju jävulen hur jag har gått runt och sett ut här. Quasimodo med en galge i brallan har framstått som rena catwalk-mannekängen.
Somliga har varit rätt galna idag.
Men om inte det här är ett föl så ska jag byta namn till Suneman Saga.
Vi såg ett program om underjordiska kapell på Malta tror jag det var. Jävla läskas... uthuggna trappor i stenen som ledde ner till ingenting. De slutade i intet. Stora hål bara och grottor utan golv.
Labyrinter och gångar och så dessa valv, kapell som såg ut att ha byggts och karvats ut av vulkaniskt glas, gjorda för att hålla mässor i. De hade hittat tusentals skelett där nere som om det var ett gigantiskt gravvalv.
Men fatta en stentrappa som leder ner i ingenting.
Hu vale.
