Folk!

Vi fick ett ryck och åkte och fiskade igår. Ja... vad ska man säga...? Det stod en husvagn vid sjön. Eller på vändplanen. Alla gardiner nere och inte en käft utanför. Fin plats att campa på - nej. 


Jaha, så vi gick och fiskade lite och då får vi se två fårskallar med en hund komma uslandes på andra sidan, ur husvagnen då. När de såg oss vände de och ett, tu jävla tre så stod de och flåsade oss i nacken. 

Mycket vatten i Dalaälven, Bysjön

De SISTA jag vill när vi åker och fiskar är att dyngprata med folk jag inte känner. Dessutom släppte den ena fram hunden mot mig utan att veta om jag var hundrädd eller allergisk. 


Och så infann sig dilemmat att myggjävlarna och svidknotten höll på att äta upp oss. Vi skulle hem till hästarna och hade bara tänkt provfiska i en knapp halvtimme men nu stod kreti och pleti en milimeter från våra ryggar så det var inte bara att packa ihop och dra. 


Det skulle ha blivit så dumt så att vi skulle ha fått gå TILLSAMMANS från sjön till vändplatsen som om vi kände varandra och var där ihop. Det ville jag icke. För nära.


Vi härdade ut så pass att det äntligen gick tillbaka till vagnfan och vi kunde smyga därifrån. 


Jag blir galen på folk.